Motorcyklar är en av mina passioner men då ska det vara minst 50-tal och svenskt! Visst vore det kul med en HD, Triumph, Bultaco eller något annat klassiskt märke men just vår svenska MC-historia intresserar mig mest.

Just nu står det två hojar i garaget - en Husqvarna och en Monark.

      

Mitt projekt som naturligtvis skulle varit klart för länge sedan. Den här Husqvarnan modell 27, årsmodell 1950 hittade jag i ett risigt skick, delvis isärplockad i ett uthus. Efter en tids övertalning så släppte den förre ägaren den till mig. Hem i garaget och ägnade en kväll åt skruvande, i med olja och bensin och efter mycket svett startade den!!!! Till min stora glädje var den till 98% komplett. Det som fattas är bl a baklyktan och locket till verktygslådan under sadeln. Men i övrigt fanns allt med.

Ett tag funderade jag på att låta den vara som den är men nu har jag bestämt mig! Jag river isär den i atomer och lackar upp den och renoverar motorn eftersom den definitivt är mycket sliten i allt. Det var underbart att äntligen få tag på en "Rödmyra" som är en av mina absoluta favoriter bland svenska motorcyklar. Just den här mc:n har ett historiskt förflutet i Dala-Järna och enligt registreringspappren som hittades på landsarkivet i Uppsala har den haft två ägare fram till 1964 då den anmäls som skrotad.

(Någon gång runt 1970 hade jag en "Svartqvarna" årsmodell 1946... varför var man inte mer rädd om sakerna? För att inte tala om alla 50- och 98-kubikare som passerat revy!)

Min granne har en god vän som jag ofta sett på besök. En dag (sommaren 2006) kom han puttrande på en otroligt fin mc. (Hade ingen aaaning om att han hade mc). Jag var bara tvungen att gå ut på gatan och stoppa honom för att få en titt på mc:n. Vi pratades vid en stund och jag gjorde nog 40 varv runt cykeln och beundrade detta som råkade vara en Monark Blue Arrow årsmodell 1954. Han berättade att han var den andre ägaren sen den var ny! Det visade sig att den första ägaren hade bott ca 200 meter från där jag bor och nu fanns den alltså ca 400 meter från mitt hem. Han hade köpt den i början av 80-talet och då hade den gått 3750 mil. Själv hade han sedan dess inte kör den mer än 250 mil och hade nu stått i reservregistret sen slutet av 80-talet. Innan vi skildes åt så sa jag mest på skoj: - Skarru sälja den där får du höra av dig! Han log och sa inget! Jag hade inga stora förhoppningar alls om att bli ägare till denna fina, orörda, oskruvade, i princip allt orginal, maskin. Någon månad senare var han hos grannen igen och ropar på mig. Jag går dit och förväntar mig en trevlig pratstund då han säger: -Jag väntar på att du ska köpa motorcykeln av mig, intresserad? -Ojdå, visst tusan, självklart!!!!! Några dagar senare hade vi gjort upp affären och jag var överlycklig! Att hitta en sån här pärla i nästan nyskick från 1954 är få förunnat. Behöver jag nämna att besöket på bilprovningen inte vållade några problem alls! Blankt papper! Det enda som fattas är kepsen/skärmen på strålkastaren som den förste ägaren hade mist efter ett besök i diket.